
I alla fall, jag föreslog att Fiona skulle bli en fjäril och hon var inte sen med att tacka nej. Så jag målade enligt bästa förmåga på en 2,5 åring som inte sitter still och kliar sig på kinden. Men så söt hon blev! Min moster hade ansiktsfärg hemma när vi var små och jag minns att jag älskade när hon tog fram dem och man fick vara tiger för en dag samtidigt som penseln kittlade en i ansiktet. Hemma i byn var vi dock fler barn till antalet så jag är imponerad över hennes insats för det är klart att alla ville vara det mest komplicerade, men hon var också riktigt duktig! Jag får öva lite mer :)

Sammantaget så sammanfattar jag ansiktsmålsningsaktiviteten som rolig men kladdig. Har ni vita fina prylar hemma så skulle jag rekommendera att man gör det på lite äldre barn. Men eftersom färgen lätt tvättas bort så tog jag chansen att låta dem leka lite med det innan båda fick bada av sig färgen. Det jag ska göra nu är alltså att googla runt på mer ansiktsmålningar och se vad vi kan hitta på. Jag som gillar att måla på dukar och papper har inga problem att måla på barnen. Och med tanke på deras reaktioner och tjoanden så verkade de uppskatta det också. Jag ska dock och nog införskaffa mig bättre färg och en bättre pensel (och inte låta det bli bortglömt i en låda) och sedan kan vi ha ansiktsmålsningskalas varje gång det regnar eller de håller på att dö av uttråkning.
Har ni tips på bra ansiktsfärger som inte kladdar så vansinnigt mycket - hojta gärna till!