Här i bebisbubblan går det bra. Lillasyster sover mest hela tiden och vi får sova på nätterna också så medan vi plöjer Ozark säsong två fortsätter den här lilla damen att växa. Det märks dock hur otroligt mycket hormoner som är i omlopp i hela mig samtidigt och hela tiden. Jag vet inte om jag reagerar mer än andra på hormoner men då jag har PMS och känner av alla andra hormonella förändringar så är jag inte förvånad att jag reagerar nu med. Ena stunden (se bilden) är jag glad, andra har jag klimatångest. Den tredje stunden har jag ångest för något annat och den fjärde vill jag städa. Från och med dag tre-fyra efter förlossningen och två veckor framåt är det naturligt att stundtals balla ur på grund av hormonerna (enligt 1177.se så jag hittar inte på, vi har dock olika formuleringar då de inte kallar det att balla ur). Jag vet att det var så med Fiona också men jag var ändå inte beredd på att det skulle komma som en käftsmäll igen. För er som har PMS kan jag lika mitt nuvarande tillstånd som att ha konstant PMS, men lite värre. Det är också helst ologiskt och bara kemi i kroppen som stökar till det så hela världen är det inte.
Det är inte så mycket att göra åt annat än att vara tacksam över vetskapen om att det är såhär det kan vara ett tag till. Och så får jag vara i det lite. Det är mer gött att bara ha ångest för att man ska hinna källsortera också än att ha ångest för att man ens har ångest för en sån sak. Kroppen fungerar också så här av någon anledning, och meningen är kanske att man ska vara hemma och lukta på bebisnacke och kolla på Netflix. Evolutionen är ju inte dum menar jag och det är ändå fullt rimligt att bonda med sin avkomma under så goda förhållanden som en ny säsong av en favoritserie.
Har någon av er mammor fått babyblues?
Nej fy vad jobbigt det låter och jag har inte hört talas om babyblues tidigare. Hoppas att du snart mår bättre och stort grattis till bebisen :-D Kramis