Jag har en kusin som jag är uppväxt med och som numera bor här nere i krokarna, typ en halvtimma bort. Min kusin har ett barn som hade ettårskalas igår och vi tog på på oss kalasklänningarna och åkte dit. Det blir egentligen tremänning då (tror jag) men det känns mycket närmare släktmässigt fast det inte är så. Hursom så var Fiona hur taggad som helst och hörde sig noga för om man skulle få tårta och det fick man ju.Nu är den lilla släktingen rätt liten så hon lekte med hennes kusin Arvid hela dagen. De matade får, blåste såpbubblor, gungade och letade monster. Själv så satt jag mest och pratade ikapp med de vuxna och njöt av idyllen. Det är många kalas som jag (eller Robert) vart på helspänn och hållt noga koll på var den här lilla damen har stapplat iväg, så att få mest bara sitta ner (även om det är temporärt tills nästa bebis) är SÅ skönt. Det kan ha att göra med att jag är lite lätt på smällen också, just att det är skönt att sitta. Men ändå, små barn blir stora barn och även om en treåring har andra utmaningar så är såna här dagar underbara!
Åh vad gulliga dom är tillsammans och fina bilder! :-D Kramis