
Igår satt vi och och mellan varje tugga med riven ost och keso så blundade Fiona. Jag frågade om hon var trött men det var hon inte. Medan jag fyllde på med mat så hann hon tvärdäcka. Hon som inte var trött. Och så sov hon, medan jag åt klart, medan jag bar upp henne till hennes säng och medan jag bytte om till pyjamas på henne.
När en annan är trött så är väl höjdpunkten på dagen att få lägga sig ner i sin säng och blunda och bara vara? Eller? har jag missat något? Och när börjar de inse att trött är en bra grej? E är precis likadan, han är aldrig trött och skulle enligt honom själv aldrig behöva sova. Nobelpriset i livet utlovas till den som knäcker gåtan.
Haha så gulligt :). Är också galet trött just nu :-). Tror det är vädret i kombo med att nu börjar kroppen skrika efter semester :)