

Jag har ju så underbara fina och snälla vänner och alla pratar med alla medan barnen springer omkring till alla möjliga olika och helt plötsligt så hade en hel eftermiddag gått och alla har väl fått i sig en veckas sockerförbrukning. Men roligt hade vi och barnen somnade gott sen. Och jag kan inte låta bli att vara tacksam för fina personer i min närhet. Så tack tack tack!
Efter kalaset städade vi i ordning och konstaterade att vi inte orkade laga mat så vi hämtade pizza, sedan lekte vi lite mer med leksakerna och sedan var det godnatt. Jag gissar på att jag kommer somna lika snabbt som barnen sen.

Jag kom på mig själv idag med att jag vid varje tillställning alltid har en lista på tre saker som jag är skitorolig för sådär att jag går och nojjar ett tag innan, och det är;
1. Kommer alla få plats och framförallt kommer alla tycka att platserna blev ok?
2. Hur smakar kaffet, blir det verkligen bra?
3. Kommer det vi bjuder på att räcka? Och om-ifall-inte, vad är plan B? Ska man ha en plan B?
Det är någon sorts ologisk panik som infinner sig. Men när jag mentalt kan checka av att alla ryms på ett eller annat vis, kaffet verkar ok och att det blir över av fikat eller maten så stressar jag ner. Har ni några kalasnojjor som alltid ligger och gnager i bakhuvudet?
Men kära nån vad gott allt låter det ni bjöd på, smakar som kinderägg, mammamia så gott. Samt ha man oroar sig för massor som sedan inte ens ens har varit några problem, oftast blir det ju massor över och platserna faller sig naturligt längst vägen =D
Så perfekt lyckat det verkar ha varit =D, GRATTIS till er båda