Äntligen snö!

publicerat i Fiona;
Den här dagen alltså! Det var min tur att gå upp med Fiona på morgonen och hon vaknade 07:20, så jag fick i princip sovmorgon! Sedan vi ställde om klockan har hon vaknat runt 06-snåret och en söndagmorgon är det i tidigaste laget. Men i morse var båda pigga, glada och hade världens bästa soffmys innan det var dags att väcka Robot.  Under förutsättning att hon inte vaknat supertidigt så är den helgmorgon jag går upp med barnen den bästa stunden på dagen. Fiona är på något latent myshumör så hon vill bara kramas och titta på film, inte mig emot!
Medan hängde i soffan konstaterade vi att det hade kommit snö och det fortsattte att singla ner stora snöflingor. Så snett efter frukost gick jag och hon ut och gjorde en snögubbe. Och ja, jag vet att snön försvinner inom ett par dagar och att det är mer löv än snö i snögubben men jag är inte mindre glad för det.
Och här är resultatet och världens mest stolta tvååring. Det passade också ganska bra efter dagens aktivitet att introducera henne för frost. Hon gillade inte helt otippat Olof (snögubben i filmen) mest även hon somnade på mig där någonstans kring slutet.
Som ett extra high-five-moment på den här helgen så har vi lagt klart golvet i hallen. Och det blev så bra! Jag kommer visa bilder och skriva mer i ett annat inlägg.

Existensiella problem

publicerat i Everyday, Fiona;
Den här helgen hälsade vi på min syster som har ett nytt hus. De har en hel del att fixa och de är väldigt duktiga på det så det är lika roligt varje gång att hälsa på och se vad de har hunnit med. Kolla in hennes instakonto (@charmigvilla) om ni vill följa framfarten.
De har i alla fall en tax som heter Nisse. Det Nisse väldigt gärna och ofta gör är att lukta på folk och han gillar Fiona så han luktar gärna på hennes fötter. Och om det resonerade Fiona om i lördags; 
- Mamma han nosade på mig!
- Ja Fiona hundar gör så, de gillar att lukta på människor
(Här stoppar vi in en kort tystnad från Fiona, som sedan säger lite upprört;)
- Men jag är ingen blomma!
Egentligen borde jag skaffa mig en old school skrivbok för att skriva ner barnens anekdoter, tankar kring livet och funderingar om allt annat som kommer upp i deras huvud. Ibland (oftast) är hon bra mycket mer logisk och resonlig än vad jag är. Och hon har svar på precis allt. Hon har frågor precis allt också.
Precis nu är det soffhäng och uppdrag granskning som gäller. Världens bästa Lollo var med Fiona idag så vi kunde åka iväg på Aqua Vitalis (relax) och basta, bada, ligga på en varm sten och prata ikapp. Jag är därmed rätt mör och avslappnad i ungefär hela kroppen. Välbehövlig och grymt mysigt såhär på hösten.
Save

Lack inför julen

publicerat i Fiona;
Fiona har vart taggad på att tomten ska komma igen ända sedan hon träffade honom sist. Nu började det dock lacka mot jul och det är något som vi utnyttjar friskt. Om Fiona inte lyssnar, vilket kan vara rätt vanligt för en snart treåring som har en egen agenda, så frågar vi ibland om vi ska ringa till tomten. Samtalet till tomten skulle i så fall gå ut på att förmedla att hon inte riktigt lyssnar och därmed så kanske tomten begränsar julklapparna. Detta vill hon såklart inte, så oftast funkar det bra.
Däremot så var det en kväll där hörseln och viljan att sova var ganska obefintlig, så jag luftringde tomten. Att fejka samtalet var enkelt, och sekunden jag la på fick jag den här blicken av Fiona. Om blickar kunde döda alltså! Hon var så uppenbart både arg och irriterad på mig. En annan gång när vi gjorde det så högg hon direkt tag i en plasttelefon och sa "tomten, mamma är inte snäll!!".
Tricket är såklart att inte överanvända det här så vi ligger lågt med det i perioder. Men ibland är det skönt att fuska lite. Jag är så imponerad över ensamstående föräldrar som har ett gäng kottar i den här åldern då de (barnen alltså) kan bli förbannade bara för att de får precis som de vill. Eller att världen kretsar kring precis rätt napp, strumpor, väder, feng shui, densitet på pastan eller färg på deklarationen.