Att livetänka bland främlingar

publicerat i Fiona;
Fiona är i en underbar ålder där hon inte har något filter för vem hon pratar med om vad. Hon säger vad hon tänker och alla verkar vara kompisar på ett sätt eller ett annat. Vi handlade lite häromdagen och hon sprang längst ner vid bandet och klättrade upp. Hon gör alltid det för att hålla koll på varorna och inventera tänker jag men hon verkar gilla det.
I alla fall, den här dagen var det en som storhandlade innan oss. Fiona tittade på hans sida bandet och fick så stora ögon man bara kan få när man är nästan fyra år och så sa hon
- OJ vad mycket mjölk du har! (det rörde sig om tre 1,5 liters förpackningar)
- Hehe ja, svarade herren då, artigt.
Fiona tittade då på resten av grejerna, så sa hon med om möjligt ännu större ögon;
- Vad mycket grejer du har! Är du jättehungrig?
Det är såna saker mest hela tiden. Är vi på promenad så vet alla vi går förbi att vi har en riktig bebis och ifall hon har fått ett vuxentugummi eller inte. Jag tycker det är roligt att höra henne livetänka bland främlingar för egentligen är det inte fel som hon tänker, även om det blir väldigt roligt ibland. På bilden ser vi för övrigt livetänkaren på promenad. Hon har sin vagn, och jag kör lillasyster. Lifegoal coming true för den här lilla damen som är så nöjd över att ha en kompis att köra vagn med.

Ojdå..

publicerat i Fiona;
Med tanke på det förra inlägget så är det är lite kul. 10% kul och 90% facepalm. Men det här tillfället kommer att växa till att bli enbart kul. Båda barnen var ute och tyckte att gatukrita har man överallt men inte på asfalten. När Fiona väl fick visa upp sig vad hon otroligt stolt. Så stolt så hon nästan sprack (se bild). Jag kan dock meddela att gatukritor går bort från kläder, hår, tänder, lekstugor och skor. Så sån stor fara var det egentligen inte, men det är lite för tidigt att konstatera.

Lifegoal uppnått

publicerat i Fiona;
En av mina mammadrömmar har gått i uppfyllelse och det tog bara ungefär två år! Mitt mål med mammadelen så fort vi var fler än ett barn hemma var att jag ville steka pannkakor i parti och minut. Varför vet jag inte men jag tycker att det är roligt och vem älskar inte pannkakor? Jo - Fiona.
Hon var runt ett år och gillade inte alls pannkakor. Hon spottade ut dem och åt hellre keso eller broccoli. Sedan dess har vi gjort pannkakor ibland men hon har mest ätit sylt och petat i dem. Så mina pannkaksmoment med barnen lekandes på baksidan och jag som står där i stekoset och funderar om smeten har blivit perfekt har uteblivit. Tills nu!
Som ni ser på bilden ovan så äter hon och igår slukade hon pannkakor. Hon åt 2-3 stycken och det är fler än vad hon ätit i sitt liv sammanlagt. Sylten spelar fortfarande en central roll men hon äter och hela min kropp blir lika nöjd som när man hittar en hundralapp i tvätttmaskinen.
Den sista lilla grejen som hade gjort min dröm perfekt är en pannkakspanna och en plättlägg i gjutjärn. Men jag tror att det funkar dåligt med induktionshäll som vi har idag. Men jag är ändå nöjd och skulle kunna steka pannkakor en gång i veckan.