Att komma igång igen och igen och igen

publicerat i Everyday;
Jag är så himla dålig på att ha kontinuitet i mitt bloggande. Å andra sidan, läser man bloggar på sommaren när det är konstant fint väder ute? Å ena sidan, så tänker jag att jag ska ha kontiniutet. Men, det får väl blir som det blir. Jag är något mer bra på att uppdatera instagram (@yohannaafskovde) om ni funderar på vda jag sysslar med!
I veckan ska jag dock blogga mer och det är både på status på graviditeten och mitt plötsliga behov av att boa och se till att allt är klart inför bebisens ankomst. Det är typ 10 veckor kvar (helt sjukt!) och jag har inte riktigt fattat det än. Så - to be continued!

Semestermode

publicerat i Everyday;
Ett klassiskt knep för att ha en bra semester är att varva ner på jobbet innan. Alltså inte jobba rätt in i kaklet. I år satt jag i vart fall inte sista kvällen med det utan 10 minuter innan arbetsdagen slutade i alla fall. Så nja, jag klarade det inte så bra men vi har det fint ändå.
Just nu är vi hos barnens farfar i Eslöv och därmed har vi inga andra måsten än att snitta i alla fall en glass om dagen. Idag har vi hängt på en lekplats och tagit en promenad. Och kollat fotboll såklart! Barnen har smällt i sig allt ätbart de hittat i trädgården (körsbär, gojibär, smultron osv) och jag saknar mina plantor (hehe). Men det känns skönt med husvakt, kanske kan passa på att be om lite bilder. 

99 dagar kvar

publicerat i Everyday;
Precis just nu är det enligt min graviditetsapp 99 dagar kvar till BF. Vi är nere på tvåsiffrigt och jag fattar inte hur fort tiden har gått! Samtidigt är detta lika länge som tre månader och det låter lite längre då, men, efter att vi haft semester färdigt är det 6 veckor kvar bara! *skrietsmiley*
Sånt jag funderar på förutom vagn och isofix, hur stor magen egentligen ska bli samt om jag kommer behöva den graviditetsjackan i höst jag beställde från Ellos är förlossningen. Sist så gick det ju inte skitbra (läs här och här) och jag var inte beredd denna gång på hur mycket panik jag ändå har hunnit få. I torsdags har jag träff med barnmorskan och Robert följde med som moraliskt stöd och där skulle vi prata om förlossningen. Det slutade i en remiss till specialistmödravården där vi ska göra en plan för hur vi önskar att det ska bli och det känns faktiskt bra.
Jag vill varken få snitt eller bli igångsatt. Men mitt största problem kring Fionas förlossning är att sjukvården både ljög för mig och dessutom inte lyssnade sedan, så jag känner inte sådär grym tillit. Ljugandet kommer sig av att de skulle sy "några stygn" efter förlossningen med den där förbannade sprayen och lustgas som enda bedövning men det gjorde ju ondare än själva förlossningen och de sydde i 1,5 timmar.
I alla fall, nu siktar vi in oss på en vaginal förlossning med en redan beställd ryggmärgsbedövning samt att vi åker in vid minsta känning så man hinner lägga den. Samt att om jag behöver sy så ska det vara med narkos. Finns ingen chans att de ska få mig att tro att "några stygn" är en walk in the park efter att något med en omkrets som en mindre boll kommit ut.
Jag vet också att man aldrig kan garantera hur en förlossning kommer att bli, men om det går hela vägen med normala värkar och ett normalt krystningsförfarande samt ev. narkos om det skulle behöva sys skulle jag förmodligen gråta glädjetårar. Skulle vara mest glad om jag kan sitta upp och amma veckan efter förlossningen, vilken dröm!
Om du skulle föda igen, vad skulle du vilja ha för typ av förlossning då?