Tredje advent - Pepparkaksbak

publicerat i Elliot, Fiona;
Idag har vi haft en riktigt mysig tredje advent! Vi tog med oss två pepparkakor (Elliot och Fiona) och åkte till Lollo för att baka fler. Hon är bäst i världen på att baka och älskar att umgås med barn och oss och bjuda in till mysiga grejer så vi tackade såklart ja utan att fundera.
När alla barnen kom fick dem ett paket innehållande en kavel (viktigt) och bakgrejer. Bara en sån sak. Hade ärligt talat inte ens tänkt på kavel men hon tänker på allt.
Det är lite vad man kan förvänta sig med två tvååringar (det skiljer ett halvårmellan Fiona och Stella här ovanför på bild) och en sjuåring. Inte så mycket massproduktion utan mer degätande, kavlande och mjöladderande. Men man kan ju inte baka pepparkakor utan att äta deg, tycker jag. Tycker att pepparkaksdeg är så gott så jag funderar ibland på varför man ens ska grädda dem.
Efter bak och gräddande fikade vi och sedan var det dags för kristyren. De mest populära figurerna som barnen hade gjort var hästar, krokodiler och batmanloggor. Fionas taktik var att spritsa ut kristyr, äta ut dem och sedan återanvända samma pepparkaka igen som underlag för kristyr innan den blev uppäten. Beundrar ändå tanken, det kändes smart.
Efter en fin dag med lek, bak, fika, godis och sockerstinna barn varav ett inte hade sovit (som hon brukar) åkte vi och storhandlade. Sedan åkte vi hem och har haft någon sorts viloläge för fulla magar.
Vad har ni gjort idag?

Lika som bär

publicerat i Elliot, Fiona;
Jag fick en fråga av Mamma Malin om inte Elliot och Fiona var rätt lika. JO, aslika. De är halvsyskon men hade lika gärna kunnat vara helsyskon. Alltså kommer det från Robot.  Men - vi har en twist i det hela. Fiona är också väldigt lik mig. Men Elliot är inte lik mig. Men Elliot och Fiona är som sagt som äppel och päppel. Hur kan det komma sig?
Idag är det äntligen december och allt kul kan börja hända! Ikväll ska jag publicera ett inlägg med de samlade tävlingsjulkalendrar som jag har hittat. Har ni tips redan nu om kalendrar så kan ni kommentera och så lägger jag till dem - om det är så att jag missat dem.

Livet med barn

publicerat i Elliot, Fiona;
Bara bilden ovanför är lite typexempel om hur livet med barn är. Det blir liksom aldrig som man tänkt sig eller planerat så det bästa man kan göra är att alltid har mycket tid, aldrig planera i detalj, lära sig att vara flexibel vare sig det hinns eller inte och i många fall agera McGuyver de gånger allt skiter sig. Det har varit bland de största omställningarna för min del, och jag märker att det är först nu på senare tid som jag kan leva i det istället för att bli sönderstressad om jag ska lämna båda barnen, ett bråkar, det andra gråter, jag måste skrapa bilen, hunden som vi inte har har rymt och till råga på allt så har jag glömt något vitalt, typ bilnyckeln eller plånboken (eller mig själv). Lite andra saker som ofta händer är;
  • Helt nya och rena kläder som per omgående får en fläck på sig som inte går bort alternativt att sista rena plagget får sig en omgång smuts så fort det nuddar kroppen.
  • När jag är så trött att jag skulle vilja hamna i koma och precis ska lägga huvudet på kudden och ÄNTLIGEN få sova så vaknar Fiona till. Händer ca 10 gånger av 10 möjliga.
  • Alla dessa tuschpennor i munnen. Ibland tror jag att de består till 60% av hennes födointag.
 
Men, livet är inte bara mat på golvet, tusch på tungan eller störd sömn. Något man får väldigt mycket av som jag aldrig skulle vilja byta bort för allt smör i Småland är;
  • En lördagmorgon framför barnkanalen med en mystrött unge som bara vill kramas så man kan småsova <- Svårslaget
  • Att komma hem och det är en armé (nåja, två stycken) med barn som skriker av glädje och ska kramas och berätta allt som hänt (även om Fiona mest säger "mamma mamma" men ja ni fattar).
  • Stoltheten som värker i hjärtat när de klarar något själv. "Var snel je choklad" skrev Elliot på hans egna världsregler som han tycker är bra. Eller varför inte "lek med nogon som ä en sam". Eller när Fiona gick för första gången och man såg hur hela hennes kropp spratt av stolthet.
 
Så i utbyte mot några sönderstressade vardagssituationer som man ändå glömmer bort sedan så tar jag gärna alla små och stora steg som barnen gör, och som man kommer ihåg för alltid.
Save
Save