Halloween 2018

publicerat i Everyday;
Min syster som är världens roligaste och mest påhittiga människa ställde till med Halloweenkalas i helgen. Det var fördel för de små människorna så det var lagom läskigt för dem. Kusin Arvid var spindel medan Elliot var smittad (typ en zombie) och Fiona var en häxa by day och spöke by night. Hon hade en spökdräkt som var hennes orginialoutfit men hon fick feeling för att vara häxa då hon såg ansiktsfärgerna. Den lilla suddiga i bilden som sticker därifrån är min kusins barn som var kanin. En väldigt oläskig kanin men kvällens absolut sötaste!
Till middag var det monstermos (om jag minns rätt?), mumiekorvar, zombiesoda samt flugsvampar. Vi vuxna fick älgskav som inte är läskigt på samma sätt utan mer läskigt gott. Sedan hade hon arrangerat en reflexjakt i skogen och längst in i skogen fanns godis och en självlysande pumpa. Vi firade inte Halloween när jag var liten (gjorde någon det i Sverige för 20-25 år sedan?) men det var så mysigt och roligt! Nästa år ska vi göra om'et men då ska även minsta minime få någon sorts utklädnad.
Nästa år ska jag också se till att ha bättre ansiktsfärger. Vet inte vad det var för fel med dessa men de satt som berget. Vi testade med allt från olja till sminkborttagningsmedel men icket. Det försvann dock efter lite skrubbande men att behöva byta hudlager för att få bort det känns lite överkurs.
Har ni firat Halloween? Ska ni fira Halloween?

Att inte vara med i systemet

publicerat i Gravid igen;
Efter att man har fött barn så ingår man i något som heter BB-vård i hemmet. Efter två läkarkontroller blir man utskriven därifrån och sedan tar BVC över. I början så är man på BVC stup i kvarten för att kolla vikt och så vidare för att sedan vara där färre kvartar när barnet är större. I alla fall så ska man inom en vecka efter att man har blivit utskriven från BB-vård i hemmet få en tid för hembesök av en bebismorska (barnmorska på BVC, Fiona har döpt om dom) så jag har förväntat mig att höra något varje dag. Men det har vart tyst.
I onsdags ringde jag (hade provat på tisdagen med men ingen svarade) att ringa till vår BVC-mottagning och då visade sig att de har glömt oss (i onsdags hade vi vart utskrivna i en vecka). Vi var alltså BVC-lösa om jag inte hade ringt och gud vet hur länge. Efter samtalet med den bebismorskan så sa i vart fall min magkänsla och mina hormoner som rasade att vi skulle byta BVC. Mycket för att bemötandet var riktigt dåligt. Sedan använde hen formuleringen "så små bebisar ska" hit och dit. Och det är möjlighet att så små bebisar ofta bör, i regel eller mest frekvent gör något. Men att leva efter devisen att alla små bebisar gör på exakt samma sätt tror inte jag på och därmed tänker jag att jag får bättre synk med en annan bebismorska som kan inse att alla kanske inte är unika men att det finns mer än en variant på bebis.
Sagt och gjort, jag bytte till Unicare här i Skövde och fick en tid redan idag för att  vart fall väga. Nu är det över två veckor sedan v i fick en vikt på lillasyster så vi vet inte alls hur det går. Vilket är skitjobbigt om det visar sig att det inte gått bra och att vi får reda på det först nu. Det som kan gå obra är att barnet äter för lite och går upp för lite så man får göra små justeringar i amningen. Men det är just vikten som styr det. Och även om amningen känns väldigt bra så är det svår att uppskatta vikten. För även om de växer snabbt de här små rackarna så hinner man inte se det från dag till dag.
Så, dagens mission är att ta oss till stan och väga henne. Jag håller tummarna att allt bara ser bra ut och att hon har gått upp mer än vad hon borde. Eller att hon i alla fall ligger på gränsen för ok. To be continued!

Att livetänka bland främlingar

publicerat i Fiona;
Fiona är i en underbar ålder där hon inte har något filter för vem hon pratar med om vad. Hon säger vad hon tänker och alla verkar vara kompisar på ett sätt eller ett annat. Vi handlade lite häromdagen och hon sprang längst ner vid bandet och klättrade upp. Hon gör alltid det för att hålla koll på varorna och inventera tänker jag men hon verkar gilla det.
I alla fall, den här dagen var det en som storhandlade innan oss. Fiona tittade på hans sida bandet och fick så stora ögon man bara kan få när man är nästan fyra år och så sa hon
- OJ vad mycket mjölk du har! (det rörde sig om tre 1,5 liters förpackningar)
- Hehe ja, svarade herren då, artigt.
Fiona tittade då på resten av grejerna, så sa hon med om möjligt ännu större ögon;
- Vad mycket grejer du har! Är du jättehungrig?
Det är såna saker mest hela tiden. Är vi på promenad så vet alla vi går förbi att vi har en riktig bebis och ifall hon har fått ett vuxentugummi eller inte. Jag tycker det är roligt att höra henne livetänka bland främlingar för egentligen är det inte fel som hon tänker, även om det blir väldigt roligt ibland. På bilden ser vi för övrigt livetänkaren på promenad. Hon har sin vagn, och jag kör lillasyster. Lifegoal coming true för den här lilla damen som är så nöjd över att ha en kompis att köra vagn med.