Vad gör jag på Facebook om nätterna?

publicerat i Everyday;
Lillasyster som nog äntligen faktiskt fått ett namn (mer om det senare) har sedan hon föddes sovit bra på nätterna med undantag för naturliga uppvak för att äta. Hon vaknar mellan 2-3 gånger per natt och äter och om det är fler gånger är det mest mitt fel. Jag vaknar ju alltså när hon vill käka men har så svårt att hålla mig vaken. SÅ himla svårt att hålla mig vaken.
I de perfekta av världar kan jag följa min för tillfället favoritserie medan hon ammar på natten. Men jag somnar så lätt ifrån och helt plötsligt har det gått tre avsnitt och jag minns inte var jag somnade. Läsa bok är svårt med två händer så det alternativ som finns är telefonen. Jag tar alltså denna för att hålla mig mer vaken men det slutar ändå med att jag i nio fall av tio somnar ifrån. Det finns ingen risk att hon trillar ner på något golv så det är helt riskfritt att jag somnar. Men i gränslandet mellan vaken och sovandes har jag märkt att jag inte riktigt vet vad jag gör på Facebook.
Jag vet inte om ni som jag råkat likea något för att man scrollar. Eller råkat trycka på jag är intresserad på en vara på köp- och sälj. Eller lägga till någon som vän som man egentligen inte känner. Det har hänt ett par gånger och jag har förutom de gångerna jag kommit på mig själv (vaknat till och se like-hjärtat lysa rött) ingen aning om omfattning på detta. Så det är inte bara fyllefilter som är en god idé på sociala medier utan även amningsfilter.

Inne i en rusch

publicerat i Everyday;
Har ni någon gång vart med om en period då tiden inte bara sprang iväg utan snarare sprang iväg som om den hade stulit något? Och sedan blickat tillbaka och tänkt åhfan de var ju tre månader sedan nyss? Jag kom på mig själv med att vara inne i en sån rusch just nu, och fort går det!
Vi har ett rätt inrutat men ändå najs schema med Fiona som går 15-timmars, Elliot som inte går fritids alls och så lilla fröken här som gör som hon vill. Varje dag börjar därmed i ganska rimlig tid och sedan har dagen några fasta hållpunkter. Och sedan går tiden. Fort fort. Lillasyster som fortfarande är namnlös blir sex veckor på onsdag och det är snart bara en månad kvar till jul. Snart är det alltså 2019 och sedan hinner man bara fundera innan det är vår.
Det är mest därför jag inte hinner med att blogga riktigt. Och medan vår namnlösa lilla snart stora tjej ser assur ut så är jag SÅ nöjd och glad över att jag har tatuerade ögonbryn, så jag kan vara föräldraledig men ändå ha ett ansiktsuttryck.

Fars dag 2018

publicerat i Youtube;
Igår var det som vi nog alla vet Fars dag och då bör vi ära alla pappor! Till vår pappa här hemma gjorde barnen (med lite hjälp) en film där de samlar all kunskap de hittills fått om Robot. Hade jag haft mer tid hade minsta barnet bidragit mer också, men nu blev det ite så.
Min egen pappa pratade jag med och han ville ha en digital kram och det fick han. Han bor 100 mil uppåt så vi ses sällan men pratar desto mer. Igår raljerade han över hur musiken är numera. Och han säger att "det är bara dunka dunka och syntetiska orkesterar". "Och så finns det RAP!" (uttalas rapp). "Vad i helvetet är det då? Världen håller ju tamefan på att gå under". Sedan namedroppade han en artist som jag inte kände igen, men han sjöng som Magnus Carlson. "Ja men som han i Vippe Willow".
Båda papporna som är omnämnda i den här texten är underbara på sina sätt. Den senare saknar jag lite mer så han kanske ska få en film nästa år. Med inslag av lite rapp och syntetiska orkesterar.