99 dagar kvar

publicerat i Everyday;
Precis just nu är det enligt min graviditetsapp 99 dagar kvar till BF. Vi är nere på tvåsiffrigt och jag fattar inte hur fort tiden har gått! Samtidigt är detta lika länge som tre månader och det låter lite längre då, men, efter att vi haft semester färdigt är det 6 veckor kvar bara! *skrietsmiley*
Sånt jag funderar på förutom vagn och isofix, hur stor magen egentligen ska bli samt om jag kommer behöva den graviditetsjackan i höst jag beställde från Ellos är förlossningen. Sist så gick det ju inte skitbra (läs här och här) och jag var inte beredd denna gång på hur mycket panik jag ändå har hunnit få. I torsdags har jag träff med barnmorskan och Robert följde med som moraliskt stöd och där skulle vi prata om förlossningen. Det slutade i en remiss till specialistmödravården där vi ska göra en plan för hur vi önskar att det ska bli och det känns faktiskt bra.
Jag vill varken få snitt eller bli igångsatt. Men mitt största problem kring Fionas förlossning är att sjukvården både ljög för mig och dessutom inte lyssnade sedan, så jag känner inte sådär grym tillit. Ljugandet kommer sig av att de skulle sy "några stygn" efter förlossningen med den där förbannade sprayen och lustgas som enda bedövning men det gjorde ju ondare än själva förlossningen och de sydde i 1,5 timmar.
I alla fall, nu siktar vi in oss på en vaginal förlossning med en redan beställd ryggmärgsbedövning samt att vi åker in vid minsta känning så man hinner lägga den. Samt att om jag behöver sy så ska det vara med narkos. Finns ingen chans att de ska få mig att tro att "några stygn" är en walk in the park efter att något med en omkrets som en mindre boll kommit ut.
Jag vet också att man aldrig kan garantera hur en förlossning kommer att bli, men om det går hela vägen med normala värkar och ett normalt krystningsförfarande samt ev. narkos om det skulle behöva sys skulle jag förmodligen gråta glädjetårar. Skulle vara mest glad om jag kan sitta upp och amma veckan efter förlossningen, vilken dröm!
Om du skulle föda igen, vad skulle du vilja ha för typ av förlossning då?

Kalasfin och fikasugen

publicerat i Everyday;
Jag har en kusin som jag är uppväxt med och som numera bor här nere i krokarna, typ en halvtimma bort. Min kusin har ett barn som hade ettårskalas igår och vi tog på på oss kalasklänningarna och åkte dit. Det blir egentligen tremänning då (tror jag) men det känns mycket närmare släktmässigt fast det inte är så. Hursom så var Fiona hur taggad som helst och hörde sig noga för om man skulle få tårta och det fick man ju.
Nu är den lilla släktingen rätt liten så hon lekte med hennes kusin Arvid hela dagen. De matade får, blåste såpbubblor, gungade och letade monster. Själv så satt jag mest och pratade ikapp med de vuxna och njöt av idyllen. Det är många kalas som jag (eller Robert) vart på helspänn och hållt noga koll på var den här lilla damen har stapplat iväg, så att få mest bara sitta ner (även om det är temporärt tills nästa bebis) är SÅ skönt. Det kan ha att göra med att jag är lite lätt på smällen också, just att det är skönt att sitta. Men ändå, små barn blir stora barn och även om en treåring har andra utmaningar så är såna här dagar underbara!

Vecka 25

publicerat i Everyday;
Vi är inne i vecka 25 och hela jag börjar få formen av en boll. Så känns det i alla fall. Det är lite lustigt hur det känns att vara gravid och hur det syns. Jag tycker att gravidmagar är jättefint och mysigt osv. osv. Men att ha en gravidmage själv är motsatsen. Det hänger nog mest på att jag inte riktigt förstår att jag är gravid (?) så jag går mest omkring och är otymplig utan anledning och konstant antingen hungrig eller kissnödig. Men jag vet att jag inte ser ut som jag känner mig (tänk Jabba the Hut).
I alla fall, om man saxar från 1177.se och vecka 25 säger de följande;
Fostret är ungefär 33 centimeter och väger runt 700 gram. Det kan knyta sina händer och även få tag på sina fötter. Näsborrarna börjar öppna sig.

Fostrets känsel utvecklas och det reagerar på beröring, till exempel från en tvilling. Det har en egen rytm i magen när det sover eller är vaket och liknar alltmer ett nyfött barn i kroppens proportioner.

Fostret kan känna igen röster och ljud. Ett korttidsminne har utvecklats. Många foster rör sig mycket medan andra är mer stillsamma.

I min mage så är det rätt lugnt på dagarna men mer liv på kvällarna och inget, vad jag vet, på natten. Inget som stör i alla fall. Det är likt hur det var med Fiona så än så länge känner jag igen mig. Klänningen kommer förresten från H&M och på hemsidan var den slut i min storlek men jag hittade den sista i rätt size på H&M här i Skövde. Lätt den finaste gravidklänningen jag har!