Veckans vecka

publicerat i Everyday;
Just i detta nu är jag precis lika apatisk som jag ser ut. Poängen med bilden är egentligen att se hur mycket jag faktiskt behöver den frisörtid jag inbokad nästa vecka med tanke på att ena sidan av min lugg är helt bortnött. Men den symboliserar ändå just nu väldigt bra.
Det har vart en tung vecka arbetsmässigt. En av mina kollegor har gjort sin sista vecka och det är alltid så himla vemodigt, även om det inte är så konstigt. Jag är på jobbet i minst nio timmar varje dag så det blir ofrånkomligen väldigt bekanta ansikten och efter fem år och massa jobb tillsammans så kommer det att bli ett stort tomt hål. En del av den apatiska känslan kan också bero på dagen efter en avtackning för honom som vi hade igår. Det blev varken supersent eller supermycket men jag hade nog kanske egentligen behövt sova 36 timmar till. Så ikväll blir det en tidig kväll, det lovar jag!
Men, en kul sak! Jag och Fionan var på vårdcentralen för att få den första sprutan mot TBE som jag äntligen bokat in. Jag hade hypat det så när jag hämtade henne sprang hon runt och tjoade jag och mamma ska få spruta, jag och mamma ska få spruta. Jag tycker inte att det är en big deal och om vi kan lära henne det så what's the harm att få det att låta lite roligare än vad det egentligen är. Jag tog sprutan först och sedan fick Fiona sin och hon rörde inte en min. Sedan fick hon en leksak och efter det konstaterade hon att detta förmodligen var den roligaste fredagseftermiddagen på länge. Vi har med andra ord inte traumatiserat henne än och hon ser redan fram emot spruta nummer två i vaccinationen.

Kommentera inlägget här :