Fiona har vart taggad på att tomten ska komma igen ända sedan hon träffade honom sist. Nu började det dock lacka mot jul och det är något som vi utnyttjar friskt. Om Fiona inte lyssnar, vilket kan vara rätt vanligt för en snart treåring som har en egen agenda, så frågar vi ibland om vi ska ringa till tomten. Samtalet till tomten skulle i så fall gå ut på att förmedla att hon inte riktigt lyssnar och därmed så kanske tomten begränsar julklapparna. Detta vill hon såklart inte, så oftast funkar det bra. Däremot så var det en kväll där hörseln och viljan att sova var ganska obefintlig, så jag luftringde tomten. Att fejka samtalet var enkelt, och sekunden jag la på fick jag den här blicken av Fiona. Om blickar kunde döda alltså! Hon var så uppenbart både arg och irriterad på mig. En annan gång när vi gjorde det så högg hon direkt tag i en plasttelefon och sa "tomten, mamma är inte snäll!!".
Tricket är såklart att inte överanvända det här så vi ligger lågt med det i perioder. Men ibland är det skönt att fuska lite. Jag är så imponerad över ensamstående föräldrar som har ett gäng kottar i den här åldern då de (barnen alltså) kan bli förbannade bara för att de får precis som de vill. Eller att världen kretsar kring precis rätt napp, strumpor, väder, feng shui, densitet på pastan eller färg på deklarationen.
Ohh tomtetricket ska jag ha i åtanke minsann, det behövs trick här, för den där minen den kommer allt för ofta här hehe