Den glada feministen

publicerat i happichallange;
Varför ser jag så glad ut då funderar ni på nu kanske. Det är för att trots allt elände så finns det hopp om att min dotter ska växa upp i en mer jämnställd värld än vad jag har gjort. Tänk om Fiona 46 år får anstränga sig för att minnas den tiden lönerna var ojämnställda. Och om att kvinnor på typ medeltiden jobbade gratis från 16:00. Jag är också glad att det finns eldsjälar i form av feminister av alla kön som gör det möjligt.
Just nu läser jag en bok som heter Den Duktiga Flickans Revansch. Och den gjorde mig först skitarg. I den boken radar författaren med jämna mellanrum upp olika årtal där kvinnor faktiskt till rätt till något. Som att vara myndig för sig själv, att rösta, att de ska få lika lön, att de ens ska få jobba (!) och så vidare och så vidare. Samtidig berättar också Birgitta Ohlsson som skrivit boken om de gånger hon växte upp och blev dåligt behandlad eller bemött för att hon då var en ung tjej. Hon pratar också om hur andra ansåg att hon hade tur som kunde vinna val inom politiken som om hennes framgångar inte var tack vare hårt jobb. Och visst är det, som tjej är det provocerande att vara duktig ibland. Inte i allas ögon, och inte i alla sammanhang, men likväl så är det inte självklart att man ska få vara så duktig som man vill. Att vara okej duktig går bra, men för duktig, det är provocerande. Och man ska helst inte se allvarlig ut, för då är man sur. Och om man har ledaregenskaper som tjej är man bossig. Man ska helt enkelt inte vara för för mycket av något.
Själv så har jag vart rätt duktig medan jag växte upp, men jag har haft turen som haft en väldigt stöttande mamma och väldigt bra lärare (stundtals i skolan). Så jag har haft tur att någon har pushat på mig. Jag vet att min mamma vid ett tillfälle fick höra av en bekant "du kan inte blåsa upp Yohannas självförtroende så hon tror att hon är någon". Det var alltså inte något fel i att jag faktiskt var bra på vissa saker, men huvudsaken var att jag inte skulle tro att jag var det. Och det här har jag stött på flera gånger, inte lika uttalat, men väldigt tydligt. I arbetslivet, privat, i skolan och bland bekanta. Som tur är är det också ett kvitto på att min mammas har lyckats, det må vara provocerande för en del människor när man tror på sig själv som tjej, men den provokationen bjuder jag på om det kan inspirera någon annan att tro lite mer på sig själv.
När jag växte upp förväxlade jag feminism med en källa för irritation och onödig debatt. Så ett tag sa jag att jag inte var feminist men att jag stod bakom de feministiska värderingarna. Och egentligen så var jag nog tyvärr bara feg. Men nu har jag vuxit upp och insett att feminism handlar om vad Emma Watson så klokt uttrycket det "For the record, feminism, by definition, is the belief that men and women should have equal rights and opportunities. It is the theory of political, economic and social equality of the sexes.".
Det som gör mig glad i sammanhanget är att feminismen syns betydligt mer nu än när jag var liten, då visste jag knappt vad det var. Jag tyckte att mycket var orättvist, men hade inget ord att sätta på det. Men om man nu växer upp, ser Emma Watson i Harry Potter och googlar henne så får man upp en stark feminist som står för vad hon tycker anser är rätt. Och såna personer, lika Birgitta Ohlsson och Josephine Butler och Zara Larsson (för att nämna några få) banar vägen för förändringar och inspirerar andra för att jobba för den.
Även om jag aldrig kommer att blunda för det som fortfarande inte är jämnställt så vill jag ägna det här inlägget åt att hylla alla feminister, män som kvinnor, som någon gång eller ofta göra en liten skillnad för människors rättigheter. Jag vill också tacka min mamma som blåste upp mitt självförtroende till oanade proportioner, jag bara inte tror att jag är någon. Jag vet att jag är någon.
 
Detta är en del av #HappiChallange som är en tävling anordnad av blogg.se. Syftet är att sprida glädje och kärlek i tre veckor. Här ser ni resten av mina inlägg.

Taggar: #HappiChallange, emma watson, feminism, happichallange, jagärnågon;

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Mirre - Sweetwords:

Men jag håller faktiskt med dig helt, tror också att det kommer på sikt bli än bättre jämnställdt och att vi måste tro att våra töser växer upp i något bättre

2:a kommentar, skriven , av Josefine:

Jag hoppas verkligen att min dotter kommer växa upp i en annan värld än vad jag har gjort. I en värld där ens lärare säger att "du ska bara sitta och se söt ut", där tjejer som hörs och syns inte blir kallade fjortisar och trycks ner i skiten så fort det går, där min dotter inte ska få höra att "han gillar ju dig" när en pojke drar upp hennes kjol och knuffar om kull henne, eller höra att hon väljer det platta "kärringracket" i brännboll, eller bli kallad diverse olika skällsord bara för att hon inte är intresserad av en kille. Jag har haft den turen (eller vad ska man kalla det?) att stå på mig upp mot killar i hela min barndom och många gånger konkurrerat med killar (utan att ens ansträng mig) i områden som anses vara manliga. När någon kille betett sig illa mot mig har jag satt dom på plats och inte tagit någon skit. Jag ska lära min dotter att tro på sig själv, att stå upp för den hon är och aldrig ta någon skit. Men jag har en tro om att det kommer bli bättre <3

Svar: Jag hoppas också det! Det bästa man kan göra är att bana vägen för sina barn tänker jag, och det har gjort mig betydligt starkare och modigare i de frågorna. Tack för din kommentar!
Yohanna af Skovde

Kommentera inlägget här :