De riktiga hjältarna

publicerat i happichallange;
I fredags satt jag på tåget mot Stockholm för att träffa min bror. Helt plöstligt började jag få sms och meddelanden på Messenger från alla håll och kanter. "Är du okej?" var frågan, och "kliv av, åk hem". Jag försökte läsa mig till mer om vad som hade hänt och inte, hörde rykten om skjutningar där och då, tjugo minuter innan tåget skulle vara framme, vid fyratiden var det nog ingen som kände sig säker i vad som egentligen hände. Min bror fick inte åka längre än till Uppsala och mitt tåg stannade vid Södertälje Syd så där blev vi strandade. 
För min del så löste det sig. Ringde taxi men hittade en tjej som väntade på skjuts och de skulle till Uppsala så jag fick åka med. Kom fram 19:30 och då hade en tjej från taxibolaget hunnit ringa och erbjuda skjuts då hon skulle hem till Uppsala och hon visste att jag hade beställt en. Att jag åkte till Uppsala var egentligen det enda jag kunde göra då tågen hem inte heller gick och vi bokade om hotell så som jag skrev, det löste sig.
Men sedan tänker jag på dem det inte löste sig för. Den 11-åriga tjejen som omkom, och de som var i närheten och fick springa för sina liv. Hur går man vidare efter en sån händelse? Det som är läskigt i sammanhanget var att jag när jag bokade tåg tog just de här tågbiljetterna med ankomsttid 16:15 eftersom de andra var för dyra för jag var så sent ute med att boka tåg. Det knyter sig i magen när jag tänker på var jag hade befunnit mig om ifall jag hade bokat tidigare och valt ett tidigare tåg.
Vi undvek centrala Stockholm hela helgen, men idag åkte jag lite tidigare från Uppsala för att gå dit och titta och försöka förstå. Och att förstå går inte för det finns ingen logik i det. Stod och tittade på trappan vid Sergels Torg men efter ett par sekunder blev det så emotionellt så jag klarade inte av att bara titta på det. Och jag är ändå förskonad från allt egentligt drama men kan ändå inte beskriva rädslan.
Ironiskt nog, med tanke på allt som har hänt så sätter jag #HappiChallange på det här inlägget. Det är inte för att det på något sätt är roligt, upplyftande eller positivt. Men för att jag är glad över alla medmänniskor som hjälps åt och samlas som en direkt respons på en sån här händelse.Det är nätkärlek för all kärlek jag sett senaste dagarna. #openstockholm är den mest generösa hashtag jag stött på. Och för att Sergels Torg drunkar i ett hav av människor och blommor som tillsammans står emot, tröstar och finns där för alla andra. Och för att människor blir arga och handlingskraftiga istället för rädda. En del av de personer jag sett på tv är så otroligt modiga, de har räddat liv och sätter ord på det alla känner och är starka - fast de var ögonvittnen till vad lastbilens framfart gjorde. Jag har sett de ocensurerade bilderna som togs och de är inte roliga. De bilderna är också utan skrik, rädlsa och panik i stunden för att man inte inser vad som händer. Men ändå så vågar de stå upp och stå emot, de som var där. Min kusin skrev en mening som sammanfattar det väldigt bra;
One horrific deed, but thousand of brave and kind ones, and those are the ones to remember
Save

Taggar: #HappiChallange, happichallange, openstockholm, prayforstockholm;

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av hannah:

så ofantligt bra skrivet.
Skönt att du är ok.

Svar: <3
Yohanna af Skovde

2:a kommentar, skriven , av Mirre - Sweetwords:

Skönt att allt gick bra för dig och att det löste sig, samt hualigen det med de som omkom och som fick uppleva detta, uscchh att behöva bearbeta detta. Samt så fint du skriver och tillägnar detta till en happichallange,

Så fint de gjort med blommorna

Svar: Tack! <3
Yohanna af Skovde

Kommentera inlägget här :