Vardagslifehacks

publicerat i Everyday;
Efter semestern kom vardagen som en käftsmäll och nu rullar livet på i vanlig takt. Men man får göra det stora av det lilla. Fiona älskar när hon får hänga med Elliot och att bygga en koja av att slänga upp en filt på soffan och soffbordet borde någon få Nobelpris för (tror inte jag var först). De hängde tillsammans och tittade på Fåret Shaun och umgicks som de bästa vänner de är (ibland).
En annan grej är en sak som jag tjatat om i evigheter - att göra ett matschema och handla utefter det. Jag har haft lite livslångest i att komma hem vid 17:15 och få magi att hända för alla ska bli mätta. MEN - nu har vi gjort det, och det är amazing! Vi siktar på att maten ska vara färdig senast 17:45 och allt är så mycket enklare nu. Vi storhandlar utifrån matlistan (Nobelpris nummer två till någon annan) och vi behöver aldrig fundera på vad vi ska göra och allt är så smidigt.
Det är så skönt när saker funkar och känns smidigt. Men mitt sista lifehack blir en nödlösning när allt ändå har skitit sig. Maten har tagit slut och ingen orkat handla för sånt händer ju ändå. Hämtpizza! Men det tror jag att någon redan fått Nobelpris för.

Fiona 18 månader

publicerat i Everyday, Fiona;
I veckan blev Fiona 18 månader, och vi glömde av det både jag och Robot. Men det är svårt alltså, när man är vuxen så är man alltjämt i typ 25-årsåldern eller 30-årsåldern. Man behöver inte vara specifik på månader. Så när jag får frågan hur gammal Fiona får jag alltid fundera.
Men - till barnet. Utvecklingsmässigt så antar jag att hon är som vilket 18-månadersbarn som helst. Hon äter vuxenmat, sover hela nätterna utan att äta (otippat framgångsrikt i sitt eget rum) och är grym på att gå upp för trappor men snäll nog mot oss att få hjälp nerför. Hon har räknat ut att hon kan sno frukt från köksbordet om det ligger framme där. Och om jag lägger in tvätten i hennes garderob så kommer hon efter med ett par strumpor som får ligga där med. Hon är överlag ett stort fan av att placera saker på ställen så man hittar överraskningar lite överallt.
Språkmässigt är det så himla kuuul att det går att kommunicera med henne! Hon säger nej, ja, mamma, pappa, Elliot, Arvid, Pettan, Moster, Tobias, Mormor, Farmor, vovve, Macka Packa (från Drömmarnas Tärdgård), keso, mjölk, äta, vatten, rumpa, dagis, hej, blöja, snippa, Fiona, heja heja, tack för maten, vad är det där?, kram, sko, strumpa och sedan har jag säkert glömt en hel del plus att hon har en del läten för sig som jag inte riktigt kan kategorisera än.
Som slutkläm så kan jag avslöja att hennes favorträtt verkar tacos då hon är bottenlös när vi äter det. Hon tycker om att krama andra barn även om de inte kramar tillbaka och hon har fått för sig att hon ska köra en Game of Thrones med mig och peta ut mina ögon med hennes tummar.

Förvirrade nätter

publicerat i Everyday;
Eftersom vi har två barn största delen av tiden blir det ofrånkomligt att man måste gå upp på natten emellanåt. Jag har vid det här laget insett att det inte kan vara lätt för Robot. Han är lättväckt som få och jag är helt tvärtom, och när jag väl vaknar är jag så förvirrad så har jag en liten checklista att bocka av innan jag kan gå till det barn som behöver ömma händer eller lite kärlek. Det är följande;
  1. Lista ut vem fan jag är
  2. Försöka ta reda på var jag är
  3. Filosofera lite över vilken tid det är på dygnet och försöka lista ut om det jag just drömde är på riktigt eller om jag ska acklimatisera mig till någon annan verklighet
  4. Överväga om ljudet jag är från ett barn, två barn, våra barn eller någon annans barn
  5. Vid detta laget är det ändå okej, jag har lyckas lista ut vad jag är för art, vad mitt syfte på jorden är och vad jag bör göra härnäst..
  6. .. men innan måste jag fundera på vem Robot är och vad han gör i min säng. Hans personnummer och varför han har försökt väcka mig fyra fem gånger redan
 
Jag hoppas innerligt att jag inte är ensam samtidigt som jag som sagt inser att jag nog inte är den mest pålitliga nattpartnern. Många gånger går jag inte att väcka så Robot tar det själv istället. Och ja, han måste ju i teorin inte väcka mig, men vi kör varannan natt så det ska bli jämnt. Det är ju ändå skönhetssömn man tjuvar av när man är uppe på nattkröken och ska lokalisera en napp. Hur har ni det i sängen nattetid?