Att lyfta grejer

publicerat i Everyday;
Ett stycke uppvärmningsvikt i marklyft
 
Jag skriver inte alls mycket om träningen men ändå är det det enda jag gör. Känns det som i vart fall. Vi har fina rutiner så vi kör våra pass varje vecka. Som tur är så har gymmet ett barnrum med en vuxen på plats som Elliot älskar. Så han kör inte marklyft eller tar 50 kg i bänk med oss. Han härjqar runt, vill aldrig åka hem och vill alltid åka dit.
 
Tränandet då. Det är styrketräning, yes. Det är tung så ini-helvetet, yes. Det är riktigt riktigt roligt, yes. Har en fin sambo som pushar mig och peppar mig och säger åt mig att vråla så utvecklingen har vart riktigt fin. Men det bästa är att vi har tränat sedan mitten av november, utan avbrott. Kontinutet. Att göra det och göra det igen dagen efter. Det är det jag ibland kan vara sämst på. Och då spelar det ingen roll om man tar 100 kg i mark om man bara gör det en gång.
 
Sedan är det riktigt fint att om det skulle bli krig så kan jag både squatta och marklyfta min pepprande sambo. Om man skulle behöva flytta på han eller så.

I know shit

publicerat i Everyday;
Fick strumpor av herrn. Så fina så fina.
 
Ay! Long time no blogg. Mest tidsbrist eller glömska. I förra veckan kom dock sjuk i form av magsjuka till det Bredén-Jenkinsonska (Jenkinson-Bredénska?) residenset. Alla individer i hushållet blev drabbade. Så lagom till helgen hade E farit till sin mamma och jag och Robert sov, sov och sov. Och mådde illa. Hemska dagar. Det känns lite som att jag hade lånat ut mitt liv och bara väntade på att få tillbaka det.
 
Nu mår vi dock alla bättre. Jag har jobbat som vanligt i veckan och ikväll var vi på gymmet. Så grymt roligt. Det gick askalas och hela min rumpmuskulatur ligger i koma. Ett fint benpass.

Familjehelg

publicerat i Everyday;
Någon äter pannkakor som en chef
 
Ni ser rubriken. Familjehelg. Vi har tränat tillsammans, ätit tacos, vart på bio (Frozen), städat alla, jag har klippt herrarna, de har hängt på lördagmorgonen, jag och Elliot hängde i morse. När Elliot väl har somnat på kvällarna spelar jag och Robert World of Warcraft till sent. Herrn själv har petat in en fläskytterfilébit i ugnen som matlådematerial och jag har strykt tre påslakan och fem örngott.
 
Blickar vi tillbaka ett år bakåt i tiden är kontrasten enorm. Förra februari när det var helg skrev jag om att sortera nagellack eller sortera smågrejer. Sedan var liksom helgen full. Jag blev ännu tröttare när jag slutade jobbet och kom hem så jag chillad mest och spelade Metroid Prime. Numera börjar andra delen av dagen när jobbet slutar.
 
Kontraster alltså. Men jag gillar't.